Jag gillar mina stövlar. De är gröna och höga. De skyddar mina fötter när det är blött.
Regnet smattrar mot fönstret idag. Jag tar på mina stövlar och en gul regnjacka. Regnjackan är vattentät och har en stor huva. Den är ljusgul som en sol.
När det är kallt ute har jag en tjock tröja. Tröjan är rosa och mjuk. Den är gjord av ull och håller mig varm. Jag har även en mössa och vantar. Mössan är blå med en rosa pompom.
I varmt väder bär jag en klänning. Klänningen är lila och luftig. Den är gjord av bomull så den är sval. Jag har sandaler som är bruna och enkla. De är sköna att gå i.
Min favoritoutfit är när jag har byxor och t-shirt. Byxorna är mörkblå och t-shirten är röd. Det passar till allt och är bekvämt. Jag känner mig glad när jag har det på mig.

Jag har en liten familj. Vi är fyra personer hemma. Min mamma heter Opaline och min pappa heter Tomas. Mamma jobbar på ett kontor och pappa är lärare. De arbetar mycket, men på kvällarna äter vi alltid middag tillsammans.
Jag har en lillasyster som heter Hanna. Hon är åtta år gammal och går i andra klass. Hon tycker om att rita och leka med sina kompisar. Ibland spelar vi spel tillsammans, till exempel Uno eller memory. Det är roligt!
Jag är tolv år och går i sjunde klass. Jag tycker om att läsa böcker och spela fotboll efter skolan. På vardagar gör jag mina läxor efter middagen.
Vi har också en hund som heter Max. Max är en liten brun hund. Han är väldigt snäll och gillar att leka med sin boll. På helgerna går vi ofta på promenad tillsammans i parken. Ibland tar vi med fika och sitter på en bänk.
Min familj tycker om att vara ute i naturen. Vi tycker om att gå i skogen, cykla och ibland bada i sjön på sommaren. Jag älskar min familj väldigt mycket.

Servitör : Hej, hur kan jag hjälpa dig?
Kund : Hej! Jag skulle vilja boka ett bord, tack.
Servitör : Självklart. För vilket datum och vilken tid?
Kund : Det är för ikväll, klockan 8:00.
Servitör : Okej. Hur många personer blir ni?
Kund : Vi blir fyra personer.
Servitör : Perfekt. Har ni någon preferens för var ni vill sitta? Inomhus eller på terrassen?
Kund : Ett bord inomhus, tack.
Servitör : Bra. På vilket namn ska jag boka bordet?
Kund : Det är på namn Dupont.
Servitör : Okej, herr Dupont. Bordet är bokat för ikväll klockan 8:00 för fyra personer, inomhus. Om något händer eller om ni blir sena, tveka inte att ringa oss.
Kund : Tack så mycket!
Servitör : Varsågod! Vi ses ikväll!

Idag gick jag till skolan. Klockan var åtta på morgonen. Första lektionen var matematik. Jag tycker om matematik, men idag var det lite svårt.
Efter matematiken hade vi svenska. Vi läste en bok. Vi pratade lite om boken i klassen. Det var roligt!
Sedan hade vi rast. Jag och mina vänner var ute på skolgården. Vi spelade fotboll. Vi skrattade mycket.
På eftermiddagen hade vi engelska och historia. Engelska var lätt. Historia var lite tråkig, men det gick bra.
Skolan slutade klockan tre. Jag gick hem. Jag var trött men glad. Det var en bra dag!

På biblioteket låg en tjock bok om Australien. "Vi borde åka dit," sa Erik och knackade på sidan med ett finger. "Det är varmt på jul. Strand och korallrev!" Han log brett, som om han redan kände solen på huden. Men Maja skakade på huvudet. Hon drog fram sin egen bok – en med nordiska fjäll och snö. "Nej, jag vill ha riktig jul. Med skidåkning och glögg. Och kanske norrsken?" Hon pekade på ett foto av gröna ljus som dansade över is.
Erik såg på fjällbilden. Han tyckte om kyla också. Men Australien... det var en dröm. "Men tänk dig," sa han, "surfing på juldagen! Och kängurur!" Han gjorde en liten hoppande rörelse med handen. Maja skrattade. Hon visste att han älskade djur. Men hennes idé kändes mer mysig. Varm choklad efter en dag i backen. Tystnaden i snölandskapet.
De tittade på varandras böcker igen. Erik försökte tänka på något som passade båda. Kanske ett ställe med både varmt och kallt? Men det blev för svårt. Han suckade. "Okej, Australien är långt bort. Resan tar lång tid." Maja nickade. Hon ville inte åka så långt. Det blev dyrt och jobbigt. Hon föreslog Norge istället. Nära, med fina fjäll. Och de kunde åka tåg.
"Jag har ett förslag," sa Erik plötsligt. Han slog ihop Australien-boken. "Vi åker till Norge. Men..." Han böjde sig fram och viskade. "Vi gör en deal. Nästa år, Australien?" Majas ögon lyste upp. Det lät perfekt. Hon sträckte fram handen. "Deal!" De skakade hand och skrattade. Nu kunde de börja planera riktigt. Julen i Norge... det skulle bli bra!

Det var en gång en liten stad nära havet. Alla där pratade med glädje och skrattade mycket.
Jag åkte till havet förra sommaren. Solen sken och havet var blått och kallt. Jag gick på stranden varje morgon. Sanden kändes mjuk under mina fötter. Ibland plockade jag upp små skaldjur som var vackra.
En dag träffade jag en grupp människor som spelade volleyboll. "Hej!" ropade en pojke med rött hår. "Vill du spela med oss?" Jag log och sa ja. Vi spelade i flera timmar. Bollen flög högt i luften och vi sprang och skrattade. Mina ben blev trötta men jag var glad.
Efter spelet bjöd de på kall läsk och små kakor. Vi satt på en filt och pratade. En flicka som hette Lina berättade om när hon såg en stor fisk hoppa ur vattnet. "Den var så stor!" sa hon med stora ögon. Alla skrattade. Kylan från drycken kändes skön i halsen.
På kvällen gick jag hem längs stranden. Vattnet lät mjukt mot sanden. Jag tänkte på nya vännerna och kände mig lugn och lycklig. Luften luktade salt och lite fisk. Det var en bra dag.

En kvinna vände sig om och log. Hon hade precis lagt en färgglad korg på köksbänken.
Hon började med att damma av hyllorna, där små leksaksbilar och en trasig docka låg utspridda. Varje föremål fick en snabb torkning med en mjuk duk innan det hamnade på sin rätta plats. När hon kom till bokhyllan, stannade hon till och rättade till en välkänd bildbok som hängt på sniskan.
Sedan gick hon vidare till tvättstugan med en stor korg full av kläder. Tvättmaskinen surrade redan igång när hon hällde i den rosa tvättmedlet. Lukten av friskt äppeldoft fyllde det lilla utrymmet medan hon nynnade på en barnvisa hon mindes från sin egen barndom.
När alla kläder hängts upp på tork, stod hon ett ögonblick och beundrade de strimmiga sockrarna och den gulrandiga tröjan som svajade lätt i draget. En liten känsla av stolthet växte i bröstet på henne. Nu var det bara golvet kvar!

Idag gick jag till mataffären för att handla mat. Det var en solig dag, och jag hade min tygpåse med mig. Jag behövde köpa bröd, mjölk och ägg, men också lite frukt och grönsaker.
Först tog jag en kundvagn vid ingången. Sedan gick jag till bakavdelningen och hittade färskt bröd som luktade gott. Jag tog ett ljust bröd och la det i vagnen. Efter det gick jag till kyldisken och tog en liter mjölk. Jag tittade också på yoghurten, men jag köpte ingen den här gången.
Äggen hittade jag på en hylla nära frukt och grönsaker. Jag tog ett paket med tio ägg. Sedan gick jag till fruktavdelningen. Där fanns många fina frukter. Jag köpte bananer, äpplen och apelsiner. Jag köpte också några tomater och en gurka.
När jag var klar gick jag till kassan. Det var lite folk i kön, så jag fick vänta en liten stund. När jag stod där såg jag en chokladkaka vid kassan, och jag bestämde mig för att köpa den också.
Jag betalade med kort och packade mina varor i påsen. Sedan gick jag hem. Det var ganska tungt, men jag var nöjd. Nu har jag mat för flera dagar!

I lördags gick jag på bio med mina vänner. Vi såg en film om en liten mus som försöker hitta hem. Musen hade sådana små röda skor och en gul hatt. Alla barn i salongen skrattade när den ramlade i en pöl. Jag tyckte mest om scenen där den mötte en snäll groda som hjälpte den över en stor bäck. Grodan hade gröna fläckar och en mjuk röst.
Efteråt diskuterade vi filmen vid glasskiosken. Min kompis Elias sa att slutet var tråkigt eftersom musen bara somnade i sin säng. "Det borde ha varit en fest med bullar!" sa han och slickade choklad från fingrarna. Jag höll med – det var lite för enkelt. Varför inga fler äventyr?
Jag hatar när filmer gör så. Som förra veckan när vi såg rymdpirater: de byggde en superraket men sen... ingenting hände! Bara en solnedgång och prat. Tror de att barn gillar att se karaktärer vinka hejdå? Vi vill se explosioner eller katter som dansar!
Nu undrar jag om nästa film. Kanske en med drakar som bakar kakor? Det skulle vara roligare. Jag drömmer om en film där någon faktiskt vinner en tävling genom att klättra i ett berg av gelé. Då kanske Elias inte suckar igen.

I lördags gick jag till stan för att shoppa kläder. Vädret var fint, solen sken, och jag kände mig glad. Jag behövde en ny jacka eftersom min gamla var för liten.
Först gick jag till ett stort varuhus. Där fanns det massor av människor, och musiken var ganska hög. Jag provade tre jackor. Den första var för dyr, den andra var för stor, men den tredje var helt perfekt! Jag tänkte: Den här ska jag ha!
Efter det gick jag till en liten butik med skor. Expediten var mycket trevlig och sa:
— “Vill du prova de här skorna? De är på rea!”
Jag log och sa:
— “Ja tack, man ska passa på när det finns rabatt!”
När jag var klar, gick jag till ett kafé. Jag drack kaffe och åt en kanelbulle. Jag var trött men nöjd. Det känns alltid bra när man får något gjort.
På vägen hem tänkte jag att shopping kan vara kul men farligt för plånboken. Jag köpte mer än jag planerade, men ibland måste man unna sig något fint.

Kär dagbok, ett av mina största mål är att bli en framgångsrik författare. Jag vill skriva böcker som gör människor mindre ensamma. Jag tror att ord har magi, precis som när mamma läser sagor för mig och världen utanför försvinner. Jag har redan börjat på min första berättelse om en pojke som hittar en portal i sitt garderob. Men jag vet att jag måste öva mycket mer. Läraren säger att läsning är nyckeln, så jag försöker ta med mig en bok överallt.
I går hände något som fick mig att tänka på ett annat drömjobb. Brandbilarna susade förbi skolan med sirener på, och jag såg rök stiga upp bakom kyrkan. Senare fick jag veta att brandmännen räddat en katt från ett brinnande förråd. Vilka hjältar! Nu funderar jag på om jag kanske borde bli räddningsarbetare istället. Det känns viktigare än att skriva historier. Men jag undrar om jag skulle vara modig nog när det verkligen gäller.

Mamma sa nåt smart när jag pratade om det vid middagen. "Kära du, du behöver inte välja en enda sak att bli. Livet är långt." Hon flinade och räckte mig potatismoset. "När jag var i din ålder ville jag vara arkitekt, sen djurskötare, sen pilot." Jag tuggade på det ett tag. Hon har rätt. Varför inte både skriva böcker OCH rädda katter? Jag kan ju göra båda!

Musik
Enligt mig är “Dance Fever” av Florence + The Machine ett fantastiskt album.
Sångerskan har en stark och känslosam röst, och texterna är poetiska.
Å ena sidan är musiken ganska mörk, men å andra sidan är rytmen energisk.
Jag tycker att albumet passar perfekt när man behöver motivation eller inspiration.
Sammanfattningsvis är det en modern klassiker som jag kan lyssna på om och om igen.
Serie
Jag följer serien Bonusfamiljen som sänds på SVT.
Serien handlar om hur två familjer försöker leva tillsammans efter en skilsmässa.
Jag tycker att den är både rolig och realistisk eftersom den visar vanliga problem i vardagen.
Å ena sidan är vissa scener lite överdrivna, men å andra sidan känns karaktärerna väldigt äkta.
Sammanfattningsvis är det en varm och mänsklig serie som jag rekommenderar till alla.

Rekryterare : Hej och välkommen! Kan du berätta lite om dig själv?
Anna : Tack för möjligheten. Jag heter Anna Berg. Jag har arbetat som vikarie på två skolor i tre år. Jag älskar att hjälpa barn lära sig. Mina kollegor säger att jag är tålmodig och strukturerad. Jag försöker alltid lyssna på eleverna först.
Rekryterare : Varför vill du ha just detta jobb? Vad är dina styrkor?
Anna : Er skola fokuserar på praktiskt lärande. Det gillar jag. Mina styrkor? Jag är bra på att förklara saker enkelt. Och jag är bra på att planera lektioner. Men jag måste bli bättre på att säga nej när kollegor frågar om hjälp för mycket. Det händer ibland.
Rekryterare : Var ser du dig själv om fem år? Och vad gör du på fritiden?
Anna : Om fem år hoppas jag vara en fast lärare här. Kanske leda något skolprojekt? På fritiden läser jag mycket och går långa promenader i skogen. Det hjälper mig att tänka klart. Har ni några frågor till mig om min ansökan?
Rekryterare : Ja, faktiskt. Din CV nämner att du undervisade naturvetenskap i årskurs fyra förra året. Hur hanterade du elever som vägrade delta i praktiska experiment? Det är ett vanligt problem här.
Anna : Jag börjar med att prata privat med eleven. En gång hade vi en pojke som var rädd för kemikalier. Istället för att tvinga honom, lät jag honom rita experimentet först. Sen gjorde han det själv när han kände sig säker. Det tog tid, men det fungerade.
Rekryterare : Intressant. Och om en elev blir arg eller frustrerad under lektionen? Din ansökan säger att du har erfarenhet med konflikthantering.
Anna : Först, flyttar jag eleven från gruppen så att alla kan lugna ner sig. Sedan lyssnar jag. Ofta är det något annat som stör dem. En flicka skrek en gång för att hennes föräldrar skiljde sig. Vi pratade fem minuter, sen kunde hon jobba igen. Det är viktigt att visa att man bryr sig.

Vi fyra (Simon, Linnea, jag och hennes hund Tuss) började gå uppför stigen vid nio på morgonen. Tuss skällde glatt och sprang fram och tillbaka, nosen fylld av doften av smältande snö och barr. "Titta!" ropade Linnea plötsligt och pekade mot en älg som långsamt gick över myren nedanför oss. Den stannade och tittade på oss med sina stora, lugna ögon innan den försvann in i skogen.
Efter tre timmars klättring nådde vi toppen. Utsikten var fantastisk: blåa sjöar som små pölar långt nedanför, och runt oss bara vita bergstoppar som fortfarande hade snö. Vi åt våra mackor i tystnad, bara lyssnade på vinden och Tuss som frustade när hon grävde efter en sten. Simon tog fram termosen med varm choklad : hans specialitet.
Nere i dalen satte vi upp tältet bredvid en liten bäck. Medan Linnea och Simon lagade middag, jagade jag och Tuss efter en röd boll i gräset. Kvällen blev kall, men vi satt länge vid lägerelden och skrattade åt Simons dåliga vitsar. Stjärnorna lyste klart ovanför de mörka bergen när vi kröp in i våra varma sovsäckar.

Nästa morgon vaknade jag av att Tuss slickade mig på näsan. Solen värmde redan tältduken. Vi åt frukost medan vi planerade dagen : en kortare vandring till en närliggande sjö. Linnea hittade blåbärsbuskar längs stigen och vi fyllde våra muggar med de söta bären. "De smakar som sommaren," sa hon och gav mig en handfull.
Vid sjön kastade Simon stenar över vattnet. Tuss skällde varje gång det plaskade. Jag och Linnea satt på en stor sten med våra fötter i det kalla vattnet. Plötsligt såg vi en familj änder simma förbi. De små ankungarna följde efter sin mamma i en perfekt rad. Vi blev tysta och bara tittade på dem tills de försvann bakom en vasskant.
På vägen tillbaka hittade Simon ett övergivet fågelbo i en gran. "Titta, tre ägg!" viskade han. Vi stod tysta en stund och undrade om mamman skulle komma tillbaka. Linnea rörde försiktigt vid de skära skalet med fingertoppen. "De är varma," sa hon. "Hon är nära." Vi lämnade boet orört och gick vidare.
Vid middagstid nådde vi en glänta med mjuk mossa. Simon bredde ut picknickfiltan medan jag hämtade vatten från bäcken. Tuss låg flåsande i skuggan under en tall. "Smörgåstårta!" ropade Linnea och öppnade sin ryggsäck. Hon hade gjort den själv med skinka, ägg och gräslök. Vi åt under tystnad, bara hörde fåglarna och bruset från vattnet.
Plötsligt började Tuss skälla mot en buske. En liten rävunge tittade fram, nyfiken men rädd. Den hade lurvig, rödbrun päls och svart tassar. "Ssch, Tuss," sa jag och höll i hennes koppel. Räven stirrade på oss i några sekunder innan den försvann in i skogen igen. "Den var nyfiken," skrattade Simon.

Vi packade ihop och gick mot lägret i den varma eftermiddagssolen. Linnea visslade en glad låt medan Simon berättade om sin plan att klättra ett högre berg nästa vecka. Jag tänkte på äggen, räven och änkorna. Allt vi sett på bara en dag. Bergen kändes fulla av hemligheter som väntade på att bli upptäckta.

“Mina tankar om Rubinrot”

Jag har nyligen läst boken Rubinrot (på svenska Röd rubin), skriven av Kerstin Gier, och jag måste säga att jag har blandade känslor. Å ena sidan tycker jag att berättelsen är spännande och originell, men å andra sidan finns det delar som jag tycker kunde ha utvecklats bättre.
Boken handlar om Gwendolyn, en tonårsflicka som upptäcker att hon kan resa i tiden. Det är en fascinerande idé, och författaren lyckas skapa en mystisk och magisk atmosfär. Jag tycker särskilt om hur miljöerna beskrivs – man kan nästan känna doften av gamla byggnader och höra ljudet av hästvagnar när hon reser till det förflutna.
Men samtidigt tycker jag att vissa karaktärer, till exempel Gideon, är lite för stereotypa. Han påminner om andra “perfekta” huvudpersoner i ungdomsböcker. Om man jämför Rubinrot med andra fantasyböcker, som till exempel Harry Potter, tycker jag att Rubinrot är mer romantisk men mindre komplex. Där Harry Potter fokuserar på kampen mellan gott och ont, handlar Rubinrot mer om relationer och känslor.
Det som gör boken speciell, enligt mig, är blandningen av fantasy, historia och kärlek. Jag gillar också att Gwendolyn inte är en typisk hjälte. Hon är osäker och rolig, och det gör henne mer mänsklig. Jag skulle dock önska att författaren hade gett henne mer självständighet i vissa scener.
Om jag ska jämföra Rubinrot med dess filmversion, tycker jag faktiskt att boken är mycket bättre. I filmen saknas många detaljer och känslor som finns i texten. Det är synd, för historien skulle kunna bli ännu starkare om den hade följt boken mer noggrant.
Sammanfattningsvis tycker jag att Rubinrot är en läsvärd bok för den som gillar romantisk fantasy. Den har sina svagheter, men den lyckas ändå väcka nyfikenhet och känslor. Jag skulle rekommendera den, särskilt till unga läsare som vill drömma sig bort till en annan tid.